Aktivera hundens nos – fyra enkla nosarbeten

1. Gömma godis

Att gömma godis är en uppskattad klassiker vi tipsat om förr men tål att upprepas på grund av sin enkelhet. Övningen fungerar lika bra hemma i trädgården som på promenaden.

1. Använd med fördel mjukt godis som fäster bra på stock och sten.
2. Du kan binda fast din hund i ett träd medan du förbereder gömmorna. Låt hunden titta på medan du gör förberedelserna.
3. Placera godbitarna så hunden behöver leta både nära marken och ställa sig på bakbenen för att nå dem.
4. Till en början kan du behöva hjälpa till och peka lite för att hunden ska hitta godiset, men när den väl fått grepp om vad den ska göra brukar den jobba på utan hjälp.

2. Spåra bollen

En annan rolig övning som är enkel att göra i vardagen är att använda en boll som legat i en påse med hundens favoritgodis. Vitsen med denna övning är att hunden ska hitta små doftpartiklar som trillat av bollen när du rullat eller studsat i väg den en bit ifrån dig och följa spåret av dem, fram till bollen.

1. Gör en liten markering i marken med foten på ett mjukt underlag.
2. Gnugga bollen i markeringen, sen rullar du bollen. En någorlunda plan, sluttande yta brukar göra det enklare. Detta kan vara lite klurigt till en början, men träna så får du snart in en bra teknik.
3. Det är en fördel om bollen hamnar så att inte hunden ser den. Blir det alldeles för kort kan du ta ett stort kliv åt sidan av bollspåret och rulla den en bit till.
4. Visa hunden din markering (där du skrapat med foten) ta dig lugnt framåt i spåret, peka lite mot marken och prata lite lugnt men peppande när hunden gör rätt. I början kan det vara svårt för hunden att veta vad den ska göra, men om du repeterar övningen och själv skapar ett intresse för bollspåret, kommer hunden så småningom förstå.
5. Belöna hunden när den kommer fram till bollen.

3. Enkla personspår

Att hunden ska följa ett spår av något brukar vara en uppskattad övning. Det behöver inte vara avancerat alls:

1. Låt en vän gå och gömma sig i skogen – alltså lägga ett spår med sina fotsteg – kanske 50 meter till en början, och låta hunden följa spåret av fotstegen efter en stund.
2. När hunden kommer fram till kompisen får den en smarrig belöning.
   Du kan också lägga korvspår genom att låta en korvbit trilla ner i dina fotspår när du går eller ett spår med olika leksaker utplacerade i dina fotspår. Använd det din hund uppskattar mest helt enkelt! Det är inte längden på spåret som är viktigt, utan att hunden känner sig motiverad att lösa uppgiften. Då är kortare spår bättre, med en riktigt bra belöning i slutet. Klura till det med olika underlag och längre liggtid.
   Du kan ha sele och koppel på hunden och gå precis bakom den när den spårar.

4. Kom igång med viltspår

Viltspår som aktivering är väldigt populärt. Här krävs det dock lite mer planering. Du behöver fråga jakträttsinnehavaren och/eller markägaren om lov för att lägga blodspår i deras skog. Du kommer också behöva lägga spåret och låta det ligga gärna minst två – fem timmar.

Det här behöver du:

• En skog du får använda.
• Viltdel, så som en klöv från rådjur eller älg.
• Blod. Finns ofta nötblod att köpa i matbutiken – leta i frysdisken.
• Ett snöre att dra viltdelen med.
• En petflaska till blodet. Gör ett litet hål i korken.
• Snitslar.

Börja med att lägga förklarande spår:

1. Sätt en snitsel på marken, där du vill ha din start. Snitseln ska sitta precis där du börjar, för att du ska veta att hunden får rätt vittring i nosen när du ska starta.
2. Droppa några extra droppar blod vid starten.
3. Lägg även ner viltdelen vid starten innan du börjar släpa iväg den.
4. Innan du går kan du ta ut ett riktmärke ungefär 20 meter bort, exempelvis en stor sten eller en rotvälta. Försök att koncentrera dig mer på omgivningen när du går, än på blodflaska och viltdel.
5. Det gör inget om det kommer lite mer eller mindre blod ibland. Om du har flaskan i din högra hand kan du, varje gång du sätter ner ditt högra ben, vinkla flaskan så det kommer en droppe. Snöret med viltdelen kan du hålla i din andra hand.
6. Gå de 20 metrarna och lägg sedan viltdelen i slutet. Du kan lägga tre likadana spår vid samma träningstillfälle. Då kommer hunden att förstå vad det innebär för den att följa den här vittringen.
   När spåret fått ligga ett par timmar hämtar du din hund. Ha en sele och spårlina på hunden och ta med extra god belöning. Visa din hund spårstarten, med lugn röst säger du ”spår” när din hund har nosen på din blodmarkering vid snitseln. Därefter kan du vara tyst. Belöna inte eller mana inte på din hund. Låt den utforska doften i sin takt. Om hunden inte vågar gå vidare går du bara fram i spåret, utan att titta på din hund eller säga något. När din hund väljer att ta sig an spåret kan du ge den lite mer utrymme framför dig. Väl framme vid spårslutet gäller det att belöna hunden ordentligt. Tänk fredagsmys deluxe! Extra god belöning, lite lek med klöven och belöning med klapp och röst. Nu fortsätter du direkt att gå de andra spåren du la samtidigt. Ser du någon skillnad i hundens intresse eller fokus redan vid spår två?

Text: Helena Lyckoskog. Foto: Getty Images