10 fakta om kromfohrländer

Ibland blir det inte som man tänkt sig. För lite mer än 60 år sedan parades två jakthundar ur olika raser med varandra. Resultatet blev kromfohrländer, en verklig specialist på sällskap!

1. Häften terrier och hälften basset. Det borde betyda mycket jakt. Men det blev tvärtom. När Ilse Schleifenbaum i tyska Krom Fohr parade sin foxterriertik med en fransk jakthund av rasen petit basset griffon venden fick hon fram hundar vars specialiteter blev sällskap och vakt. Valparna växte upp och blev lika omtalade som populära. Avelsarbetet fortsatte och ganska snart uppstod en ny ras som fick sitt internationella erkännande 1955, tio år efter den första korsningsparningen. Till Sverige kom kromfohrländer under 1970-talet. I dag finns runt  330 hundar här.

2. En snäll, trevlig, upptågsrik och följsam familjehund. Vaktandet finns i rasen. Men inte aggressivitet och ängslighet.

3. Kromisen är ganska sen i sin utveckling. Det kan ta lite tid att få den rumsren och helt vuxen år den först vid tre års ålder.

4. Bäst mår den kromis som lärt sig sin plats i flocken. Ju tydligare regler desto bättre.

5. En kromfohrländer tycker inte om att vara ensam. Träna ensamhet i små steg, så klarar den så småningom några timmar.

6. Rasen letar inte automatiskt efter saker med nosen. Den använder i första hand synen. Helst vill en kromis ha tät ögonkontakt med sin förare.

7. Inkallning är sällan ett problem. Hundens vilja att vara nära sin ägare gör att den gärna kommer hela vägen in.

8. Fysiken är det inget fel på. Långa, krävande promenader är en barnlek, balansövningar och andra fysiska utmaningar likaså. Å andra sidan är viljan till mysigt sällskap lika tydlig.

9. Avelsbasen är smal, antalet hundar i Sverige är få. Men intresset är stort. Uppfödare har oftast en kö att plocka lämpliga ägare ur. Kolla föräldrarnas hälsohistorik innan du köper valp.

10. Pälsen är tät och smuts fastnar sällan. Pälsvården är enkel. Borsta och kamma när det behövs. Rasen finns som både sträv- och släthårig. Den förstnämnda är vanligast. Båda hårlagen kan finnas i samma kull.

Läs också: