Med en tio meter lång lina i handen, i bältet eller löst släpande på marken har du kvar den där trygga säkerheten. På samma gång får din hund väldigt mycket större frihet.
Dessutom mår hunden bra av att kunna röra sig mer utan den där plötsliga tvärniten efter bara en meter eller två. Och med hjälp av en långlina har du nu alla möjligheter i världen att träna hunden i vad du än vill att den ska kunna.
Pernilla Lagnevik kan hundar. Hon har tränat bruks i åratal. Hennes förmåga att kommunicera med sina hundar väcker beundran hos många hundägare.
– Egentligen är det inga konstigheter. Allt man behöver göra är att öva i små steg. Ett exempel är att först lära hunden att sitta på kommando hemma i köket, sedan i hallen, sedan på trappan, sedan i porten, sedan alldeles utanför huset och så vidare.

Släng kopplet och använd en lina! Då har du koll samtidigt som hunden har större frihet.

Om du fäster linan i bältet kan du använda båda händerna.

Pernillas dotter Maja kan också en del om hundar trots att hon inte är så gammal, både stora och små. Familjens minsting, kleinspitzen Lilli, har inget alls emot att bli tränad av flickan. Och för att göra allt roligare för båda, kopplar Pernilla en tunn och lätt lina i Lillis sele.
– Nu blir det full fart och stimmig lek. Men Maja vet att om Lilli, som inte alltid är så enkel att hantera som hon ser ut, sticker i väg är det bara att snabbt greppa linan, säger Pernilla med ett leende.
I vissa lägen kan ett proffs också ha nytta av en lina. Pernilla använder lina när hon ska träna den unga schäfertiken Ellie. Linan sitter i midjebältet. På så sätt blir händerna fria. Hon styr, korrigerar, berömmer och belönar utan att störas av linan. Ellie verkar inte heller lägga en enda tanke på den platta, starka linan. Inte en enda gång hindras träningen av den.
– Du känner dig säkrare när du jobbar med hunden eftersom du vet att den inte plötsligt kan strunta i dig och dra. Den där säkerheten läser hunden, du blir tydligare och intressantare. Linan hjälper helt enkelt till när du tränar, kommunicerar och bygger en starkare relation med hunden, säger Pernilla.

När du leker med hunden hemma är den lös. Med linans hjälp kan du leka på precis samma sätt utomhus i helt nya miljöer, utan att visa hunden din egen osäkerhet.
– Hundar är experter på att läsa människan. Är du lika trygg och lugn i en helt ny miljö som du är på hemmaplan, ja då kommer hunden att svara dig och agera på samma sätt. Man kan säga att hunden lär sig att lita på dig, eftersom du är stadig och pålitlig lite överallt, säger Pernilla Lagnevik.

Ibland är det bra att plötsligt avbryta en lek för att snart starta den igen. Den typen av initiativ gör ofta att hunden blir mer uppmärksam och intresserad av vad ägaren håller på med.
– Och all sådan träning blir mycket enklare att genomföra när du har händerna fria samtidigt som du kan lita på att hunden inte kan springa i väg särskilt långt.
Linan gör livet enklare och roligare för både hund och människa. Men den stora vinsten handlar om relation och förtroende.

Pernillas dotter Maja tränar med kleinspitzen Lilli utan att hon kan sticka i väg.

Så bygger linan ditt självförtroende
Kalla det vardagslydnad. Du bestämmer själv vad du vill att hunden ska kunna och hur den ska agera i olika situationer. Kanske vill du att hunden ska gå väldigt fint nära dig. Det tränar du enkelt med lina. Eller också räcker det med att hunden följer dig skapligt nära, ett par meter bort. Också det tränar du tryggt och enkelt med lina på hunden.
– Det bästa med linan är att du kan ha båda händerna fria. Att berömma och belöna med dig själv blir mycket enklare, säger Pernilla.
En annan sak alla hundägare har nytta av är att kunna sätta hunden att vänta.
– Med linan har du säkerheten. Du kan enkelt öka avståndet till hunden utan att riskera att den smiter. När du jobbar i lina är det betydligt enklare att få till den där stegvisa ökningen av utmaningen, både för dig och hunden.

Pernilla har tränat bruks i många år. Hennes tips är att öva i små steg.

Det blir roligare när inte kopplet bromsar.

En reflexlina är bra under den mörka årstiden.

Hon växte upp med cocker spaniel och har haft delad vårdnad med en kompis om en cairnterrier. Men någon helt egen hund har det inte blivit förrän nu.
– Egentligen är det helt bakvänt, att vi skaffar hund precis när vi har flyttat från villan till en lägenhet i stan!
Men ibland bjuder livet på små överraskningar som det är omöjligt att tacka nej till. Även om de inte passar perfekt in i ens tillvaro.
Allt började på ett kafé. Där, vid ett bord satt ett par näpna chihuahuor och deras husse. Killen och Malou började prata och innan hon visste ordet av var det bestämt att hon skulle få låna hem en av hundarna. Bara för att prova på hundlivet i någon vecka.
– De andra gästerna glodde efter oss: ”Kolla, hon gick i väg med hunden!”, skrattar Malou.
Efter en vecka berättade chihuahuans ägare att hans mamma var uppfödare och att det fanns en otingad valp. Malous hjärta rusade. Skulle hon bli hund­ägare på riktigt nu?
– Sedan började operation övertalning riktad mot min man Sten. Vår dotter Julia fick sköta den, för han är så svag för henne.
Och på den vägen är det. Nu är Tango en självklar del av hushållet och har haft en större effekt på familjerelationerna än hon själv kan ana.
– Hon har fått mig och Julia att komma närmare varandra i och med att vi fostrar henne ihop. Och jag kan se att Sten har mjuknat och blivit förtjust i Tango.

Tango trivs bäst hos matte.

Lyckligtvis trivs Tango bra i en hundväska som även fungerar som liggplats. Där är hon helt trygg och utsätter heller inte eventuella allergiker på TV4 för några större mängder allergener.
– Jag har faktiskt till och med haft med henne på bio och på gymmet i den där väskan, säger Malou med ett nöjt småleende.

Det är inte bara Efter tios publik som får nyttiga tips och råd av programmets hundexperter. Även Malou har lärt sig mycket.

Samspel. ”Det är konstigt hur jag känner med ­Tango, ser jag att hon fryser gör jag det också.”

För parets barn Klara, Elina och Amanda är hundarna alltid närvarande.
– Det är inte konstigare än om de vuxit upp på en hästgård, säger Kenth när han väljer ut de hundar som ska med på dagens tur.
När vi besöker familjen i den lilla byn Poikkijärvi är barnen nästan lika ivriga som hundarna att få komma i väg.
Jukkasjärvitrakten har länge varit ett centrum för hundspannsturer. I området bor nästan lika många slädhundar som
människor, 500–600. Ishotellet har betytt enormt mycket för den ökande turismen i området och allt fler försörjer sig på att anordna hundspannsturer.
– Men det fanns slädhundar här även innan Ishotellet byggdes, berättar Kenth. Det vidsträckta landskapet norr om Jukkasjärvi, med sin platta terräng mellan skogsområden och låga berg, är perfekt för hundspann.Något som vi verkligen får uppleva när vi följer med familjen på en slädhundstur i trakterna kring Jukkasjärvi. Vi tar oss ner för en brant backe och fortsätter ut på den snötäckta isen där hundarna sätter av i full fart. De enda ljuden som hörs är hundarnas flås och medarna som glider fram på snötäcket.

Vi befinner oss sexton mil norr om polcirkeln och snön ligger meterdjup när vi kommer in i snårskogen på andra sidan älven. Efter drygt en timme kommer vi fram till en rastplats i skogen och medan Kenth gör upp eld och kokar kaffe plockar Ann fram matsäcken: renkött och falukorv, som vi grillar över elden. Hundarna passar på att vila. När solen börjar gå ner och kylan kommer krypande är det dags att bryta upp.
– En sådan här dag är det fantastiskt att köra hundspann, säger Kenth när vi kommit tillbaka till hundgården och han selar av hundarna. Men när det är trettiofem minusgrader är det inte lika roligt. Vissa dagar är sämre än andra, som i alla jobb. På vintern är det bara ljust ett par timmar mitt på dagen, resten av tiden får vi ha pannlampor.
I varje ny valpkull väljer Kenth ut en valp som tränas till ledarhund.
– Vissa har naturlig fallenhet för att leda, andra inte, berättar han. Vår uppgift är att styra hundarna och hjälpa dem. Ett hundspann går aldrig fortare än den söligaste hunden.

Draghundarna kräver mycket kraftfoder, protein och fett. Matkontot är högt. Hundarna måste älska att arbeta i selen. Ett bra temperament, en bra päls och starka tassar är andra viktiga egenskaper.
– De gillar verkligen sitt jobb, säger Kenth. Hade de inte tyckt att det var roligt hade de aldrig dragit. Det går inte att tvinga dem.
Alla hundar har namn och Kenth och Ann har inga problem att känna igen de olika hundarna.
– En av de vanligaste frågorna jag får är hur jag kan komma ihåg namnen på hundarna, men det är inga problem, säger Kenth. Tänk på lärare som bara träffar sina elever en gång i veckan men ändå lär sig namnen. Jag träffar hundarna varje dag.
Paret Fjellborg arrangerar allt från korta dagsturer till flera dagar långa vildmarksturer med övernattning i naturen. Längs rutterna väntar rastplatser och uppvärmda stugor.
– Vi vill ge alla deltagare en äkta hundspannsupplevelse. Vår kortaste tur är minst tolv kilometer lång och tar ungefär en och en halv timme, berättar Kenth, som kört hundspann i över tjugo år.

22 år gammal lämnade han Lappland för Alaska. Där jobbade han två år på en tävlingskennel och började själv tävla, och det blev hans liv under många år även sedan han återvänt till Poikkijärvi.
Höjdpunkten i tävlingskarriären var legendariska Iditarod – en av världens tuffaste uthållighetstävlingar, en drygt 185 mil lång sträcka med hundsläde genom extrem vildmark i kyla, snöstormar och mörker.
Ann kommer från en liten by utanför Borås. Under flera år pendlade hon mellan Luleå och Poikkijärvi och hjälpte Kenth med hundarna, men 2001 flyttade hon för gott till Poikkijärvi och sedan dess har det mesta handlat om slädhundar.
När sommaren kommer är det dags för hundarna att få välbehövlig vila, men för Kenth och Ann är det fortfarande långt till semestern. Utrustningen och rastplatserna måste ses över liksom hundgårdarna.
Är det här det bästa jobbet?
– Tja, jag har aldrig arbetat med något annat, konstaterar Kenth med ett leende.

Sol. En perfekt dag för hundspann.

Fart. Det går fort när de ivriga hundarna sätter av över snön.

Paus. Hundarna vilar när familjen grillar.

En fraktur eller annan skada efter en smäll eller ett fall, ett sticksår eller en infektion kan skada ursprungligt normala leder.
– Men det finns en riskfaktor som överskuggar allt annat, och det är övervikt, säger Björn Lindevall.
Att ständigt bära på extravikt ger en ökad belastning som är skadlig för lederna. Dessutom är det viktigt att hålla hunden i god fysisk form. Välutvecklade muskler stabiliserar och stöder runt lederna.
Artros utvecklas alltså av en skada på leden, som kroppen försöker läka. Den bygger på med benceller för att kompensera ett ojämnt tryck i leden. Men det är ett bygge som är dömt att misslyckas. Blodflödet ökar i orådet och en armé av bland annat vita blodkroppar dirigeras dit för att ta hand om skadan.

Problemet är att det gör ont och att immunförsvaret tar på sig en omöjlig uppgift. Eftersom kapitulation inte finns inprogrammerat så fortgår försvarsreaktionen utan att lyckas: Inflammationen blir kronisk.
– Och det är då hunden kommer till oss, när den har fått ont i så hög grad att det märks i rörelser och beteende. Då kan processen ha pågått under lång tid.
Hältor och andra förändringar i rörelsemönstret hos hunden ska man inte ignorera. Särskilt uppmärksam ska man vara på växande hundar. De ska inte ha ont i lederna och får de det är snabba åtgärder viktiga. Prognosen för en hund med konstaterad artros är olika från fall till fall. Men till att börja med kan man konstatera att artros inte går att bota, förklarar Björn Lindevall.
– Däremot så finns det en mängd olika åtgärder att ta till för att lindra och bromsa fortsatt utveckling.
Beroende på vad undersökningen visar gör man en plan för att lindra smärta och dämpa inflammation. Operativa ingrepp görs ibland och då oftast med artroskopi, en metod som innebär att leden inte behöver öppnas helt. Både undersökning och ingrepp görs genom små hål.
Den medicinska behandlingen mot smärta och inflammation kompletteras ofta med uppbyggande läkemedel för att stärka brosket och ledvätskan. Det kan vara medel som ges direkt i leden, men vissa kan också ges som kosttillskott eller specialfoder. En annan viktig del i behandlingen är rehabilitering med en plan för att stärka fysiken på olika sätt.

Tips!
Artros hos hund är mycket vanligt. Ägare till drabbade hundar kan få stöd och information i en patientförening. Medlemskapet är gratis. Gå in på hundartros

Patrick försöker förklara det som förklaras kan, och säger att det faktiskt inte är komplicerat alls. För honom tar det inte mer än två till tre månader att träna upp en hund så att den kan vara med i showen.
– Det handlar om att ha kul och om att ta vara på hundarnas glädje, säger Patrick.
Han bestämmer aldrig att nu ska den och den hunden lära sig det och det tricket. Nej, han kollar in vad hundarna själva tycker är roligt och bygger konster efter det. Alla trick växer fram ur leken.
Och livet är verkligen en lek för Patricks hundar, men det har inte alltid varit det. Alla fyra är hittehundar. Louie, Max, Roxy och Winnie var hemlösa, övergivna krakar som lämnats in på ett hem för herrelösa hundar i Paris. Patricks mamma, som precis som sin son är fena på att läsa av djur, hittade dem. De var valpar och unghundar då, nu är de mellan sex och sju år.
– De var kuvade och i rätt bedrövligt skick i början, men redan efter två, tre månader började de koppla av, berättar Patrick.
Vi sitter i hans husvagn före en föreställning tillsammans med foxterriern Louie och lhasa apson Roxy. De visar inte minsta tecken på att de fått en dålig start i livet. Tvärtom är de de mest gästfria och kärvänliga hundar som tänkas kan.
– De har det bra här. Hundarna är ju tillsammans med mig dygnet runt. Vi jobbar ihop och lever ihop, säger Patrick.
Oftast lägger sig hundarna till ro och sussar tryggt så länge bilen rullar mellan olika städer. När cirkusen stannar till i några dagar byggs en portabel hundgård. Och så blir det promenader på nya okända ställen.
– Jättespännande för hundarna att vittra av nya dofter!

På kvällarna är det föreställning i cirkustältet. Orkesterns trumvirvlar annonserar hundnumret som heter Hot dogs. Patrick är korvgubbe och hans hundar är verkligen ”hot stuff”. Numret omnämns ofta som föreställningens höjdpunkt i recensionerna.
Louie, Max, Roxy och Winnie far omkring i ett ettersnabbt tempo och ställer till det hela tiden för sin husse. Åtminstone får han det att se ut så. Efteråt berättar Patrick att det ofta blir improvisationer, exakt vad hundarna ska hitta på kan han ju aldrig veta på förhand.

Men att de har lajbans där inne i den sågspåns­fyllda cirkusmanegen går inte att ta miste på. Det går i ett rasande tempo. Stjärnan är Louie, rapp och intelligent och i showen okynnig: Han tänker inte stanna i den låda där husse vill placera honom.

Patrick har showbiz i blodet och flera kabaréartister i släkten. I sju år har han kört egna föreställningar, med både hundar och sjölejon. Och med en husse som är entertainer och komiker är det kanske inte så konstigt att hundarna blir det också.
– Mina hundar älskar det de håller på med, det blir aldrig ett måste. Jag pratar aldrig om disciplin, mina metoder handlar om uppmuntran och om att låta hundarna visa vägen.

Lär din hund hoppa hopprep
Har du en hund som tycker om att hoppa? Det är inte så svårt att träna in tandem­hopp, enligt Patrick.
Öva två minuter tre gånger om dagen, inte mer. Tänk på att hundar också kan få träningsvärk och behöver bygga upp muskulaturen.

Börja hoppa själv bredvid din hund. Säg, till exempel Hopp som startsignal och ge hunden en godis varje gång den är i luften.

Ta så småningom ett hopprep i handen så att det blir en självklar pryl i övningen. Minska ner på godiset.

När hoppen fungerar samstämmigt, börja försöka snurra hopprepet. Men märk väl att det inte är din hund som ska parera sina hopp efter repet, utan du som ser till att synkronisera rytmen efter hundens hopp.

Den här fredagseftermiddagen ska fyra ekipage gå den näst sista gången av fem på simskolan. Sedan får de sitt simkörkort. Simskolan är till för att ägarna ska lära sig bassängsäkerhet och hundstretching men kursen är också till för att hunden ska vänja sig vid att simma i poolen och hitta en bra simteknik. När man är godkänd och fått sitt körkort går det bra att boka bassängtid också utan instruktör.

Margareta Löfgren och hennes tollare Trubbel har utvecklats snabbt på kursen. Han ligger och gnäller av förväntan när Margareta tar fram flytvästen och linan. Linan är till för att inte Trubbel ska skada sig på poolkanten eller rampen. Flytvästen har han bland annat för att han ska få ett bättre flytläge.

Vissa hundar behöver tid för att vänja sig vid poolen men Trubbel är inte en av dem. Han älskar att simma och kan hålla på hur länge som helst verkar det som.

– Fast han är bra trött sedan på kvällen, säger Margareta.

Efter det att Trubbel har duschat kastar han sig i bassängen så att det skvätter åt alla håll. Trubbel apporterar en pipleksak och tar gärna ett extra varv i vattnet, som är klorerat. Margareta håller tillbaka honom med hjälp av linan för att han ska simma ännu kraftfullare och behålla simtekniken. Han försöker dock inte kravla sig upp över kanten på egen hand utan styr riktningen mot rampen som han ska. Vill Margareta att han ska simma långsammare tar hon bort leksaken så att han blir mindre ivrig.

Efter ungefär en kvart är det dags för den åtta månader gamla valpen Vessla att kliva ner i vattnet. Hon ser ängslig ut när tassarna blir blöta och ser ut att helst ha velat stanna kvar på trygga land. Ännu har hon inte simmat i en sjö ute och är inte van vid vatten.
– När Vessla väl är i vattnet är det inte så mycket motion utan fortfarande mest plask och lek, säger matte Anna Fredriksson.
Pia hjälper Vessla ner i poolen. Valpen får simma ett par korta sträckor och vila länge mellan varje omgång. Det gäller att gå försiktigt fram med vissa hundar.
Vessla får stå på kanten och titta på när Trubbel simmar.
– Hon kanske får lite inspiration när hon ser hur kul han tycker det är, säger Anna. Ett av målen är att hon ska tycka att det är kul att bada i sommar!

3 vinster med hundsim

1 Vattenträning har samma goda effekter hos hund som hos människa. I vattnet tränas kondition, rörlighet, koordination och balans.
2 Simning är en väldigt skonsam och effektiv träningsform som förebygger skador och förslitningar. Den är särskilt bra för hundar som lider av stela leder, övervikt eller behöver stärka höfterna.
3 Hunden får utlopp för överskottsenergi på ett mjukare sätt än till exempel genom löpning.

OBS!
Simträna inte din hund när den har feber eller är sjuk, löper eller är dräktig, har fukteksem eller annan infektion eller om den verkar allmänt hängig.

– Det bästa med att ha hund är att man aldrig känner sig gammal. 50, 60 eller 70 år spelar ingen roll. Man tänker faktiskt aldrig på det.

Inger Ekström menar verkligen vad hon säger. Sara nickar instämmande. Förutom släktskapet har de sitt stora hundintresse gemensamt. De har hittat den perfekta lösningen, säger de.
Inger var schäferägare under många år, tränade och tävlade lydnad. Sedan följde en period utan hund, men när pensionsåldern närmade sig började hon längta efter hund igen.

– Men jag kände att orken inte räckte till för en stor hund, man blir ju inte direkt yngre, ler Inger. När jag träffade en tollare första gången blev jag kär direkt. Den hade så söt grisnäsa!

Så småningom kom Magnum in i Ingers liv, mycket tack vare Sara.

– Jag är ju uppväxt med mormors och morfars hundar och ville jättegärna ha en egen, säger hon. Men mamma och pappa jobbar och jag pluggar, så det funkar liksom inte.

Nu bor Magnum hos mormor i Hallstavik, men Sara reser ofta de åtta milen och hämtar honom för att träna agility. De har hållit på ett år och det syns att de gillar sporten, båda två. Magnum har alltid tyckt om att springa och hoppa och energi har han gott om.

Att Sara har varit delaktig i träning och fostran redan från början är förstås ett plus. Magnum lyder henne lika bra som han lyder Inger och han lärde sig snabbt vilka regler som gäller i de två hem där han hör hemma.

– Jo, mamma och pappa är rätt stränga, säger Sara, och det vet Magnum. Han får till exempel inte vara i mina föräldrars sovrum, inte tigga vid bordet och inte ligga i soffan. Mormor är inte lika petig med sådant…

Inger håller med och ler lite generat, men säger att så länge Magnum lyder är det inga problem. Och det gör han, Magnum är en välutbildad treåring. Sara gick valpkurs med honom, sedan blev det två lydnadskurser med Inger och när Magnum var ett år gammal anmälde Sara sig och honom till en agilitykurs.

– Man får inte börja förrän hunden är 12 månader gammal, säger Sara, men han fick öva lite balansgång när vi gick i skogen, hoppa över trädgrenar och sånt.

I skogen tränar annars Inger sök med Magnum. Två gånger i veckan träffar de sina träningskompisar.
– Jag är ingen tävlingsmänniska direkt, berättar Inger, jag tycker träningen är roligast. Och det sociala med eftersnack och fika i skogen. Men några tävlingar blir det varje år, både i lydnad och sök.

Ryggsäcken med träningsprylar är alltid med; tjänstetecknet så att Magnum vet att nu är det sök, några leksaker, vattenflaska, termos och så snusdosan med korvbitar eller annat godis som belöning när Magnum gör rätt. Belöningen är viktig, säger Inger och Sara med en mun. Ibland är det godis, ibland bollen eller frisbeen.

– Jag har lärt mig mycket av Saras agilityträning som jag kan använda i lydnadsträningen, säger Inger. Det finns en annan sorts glädje i den sporten, mer fart.

Agility är en sport som kräver att både föraren och hunden har bra kondition. Det blir mycket springande under ett träningspass. I sök är det mest hunden som springer, men när figuranten är upphittad gäller det att föraren kan hänga med. Snabbt ska det gå, över stock och sten. Det är svårt att avgöra vad Magnum tycker är roligast. Han gör allt med fart och koncentration.
– Det enda problemet är väl att han inte alltid märker när han är trött, säger Sara.

Förutom sök och agility, tränar och tävlar Magnum i lydnad med Inger. Målet just nu är att ta ett första pris i lydnadsklass II, men för Inger är det viktigast att alla tre har roligt. Mellan träning och tävlingar lär hon Magnum att leta upp saker hemma. Man vet aldrig när man behöver hjälp att hitta nycklar eller andra prylar som försvinner. Dessutom har hon gått två jaktlydnadskurser med honom, tollaren är ju en jakthund. I sommar tränar de apport.
Det låter som fullt schema för Magnum, kan det bli för mycket träning och för många olika sporter? Inte alls, menar både Sara och Inger. Magnum har så mycket energi och mår bra av att få använda den både fysiskt och mentalt.

Finns det några avigsidor med delad hund?

– Absolut inte, säger Inger bestämt. Ibland kan jag bli lite längtansledsen när Magnum ska vara hos Sara några dagar, men det går snabbt över. Han har det hur bra som helst där och skulle det hända mig något, vet jag att han blir väl omhändertagen. Hade inte Sara och jag varit överens om hundköpet, hade det aldrig blivit av. Hon är min trygghet.
– Det funkar perfekt, säger Sara med en varm blick. Mormor tar hand om allt det jobbiga, försäkringar, vaccinationer, alla papper och jag får det roliga.
De har alltid haft en nära kontakt, Sara och hennes mormor, och nu med Magnum träffas de minst ett par gånger i veckan, något som alla tre verkar uppskatta.

Dubbelt boende. Magnum har inga problem med sitt dubbelliv, han kan och följer de olika reglerna i sina två hem.

Tollare
Nova scotia duck tolling retriever
Kanadensisk ras som ursprungligen använts i jakt på sjöfågel. År 1984 kom de första hundarna till Sverige och rasens popularitet steg snabbt. Det är en utpräglad arbetshund men passar som sällskapshund i en aktiv familj. Den kräver mycket mental och fysisk träning, är lättlärd, lyhörd och arbetsglad och det går utmärkt att tävla i såväl lydnad som bruksgrenarna sök och spår. Dess kvicka smidighet gör att den passar även för agility. ”Rasen är bedrägligt söt, men har ett tufft inre och är inte den enklaste förstagångshunden” kan man läsa på SKKs hemsida.

Experterna förklarar:
”Flera ägare är inget problem för hunden”

Hur klarar hunden att hanteras av olika personer?
Marie: Det beror inte så mycket på hunden som att man är duktig på att träna hund, det vill säga är vänlig, tålmodig och är duktig att belöna.
Sunt förnuft gäller förstås och att man är överens om vilka träningstider som gäller så att inte hunden är helt utpumpad när nästa person ska träna den. Allt anpassas efter hundens kondition, koncentrationsförmåga och vilja. Vissa verkar kunna träna hur mycket som helst, medan andra kräver lite längre viloperioder.

Hur lätt eller svårt är det för hunden att ”ställa om” mellan de olika sporterna?
Marie: Inte alls. Det är inte det minsta svårt för dem att veta vad som gäller. Omständigheterna lär hunden vad som ska komma. Jag använder till exempel ett speciellt halsband när hunden ska leta kantareller. Och när det är dags för agility blir ju hindren uppenbara för hunden.
Git: Hundar har en otrolig förmåga att förstå och vara följsamma. Det är som med allt som rör hundar, det gäller att föraren kan det där med inlärning.

Hur tidigt kan man börja träna en hund och hur börjar man?
Marie: Agility är ju en fysisk sport som kräver att hunden är fysiskt mogen när man sätter i gång ordentligt. Det gäller att träna på rätt sätt så att man inte skadar hundens mjuka, växande skelett.
Git: All träning måste anpassas till hundens fysiska och mentala förutsättningar. Min hund Alfa började jag träna redan när hon var nio veckor gammal. Jag märkte direkt att hon var intresserad av sök.
Är man fler som tränar en hund kan det också vara en fördel att man är överens om vilka ord man ska använda. Det är onödigt att krångla till det och använda samma ord men mena olika saker. Det viktigaste är att inlärningen sker lugnt, metodiskt och i den takt som passar hunden.