FAMILJEUTFLYKT. Ann och Kent på söndagstur med barnen Elina, Klara och Amanda.

Hundspannstur i Lapplands vildmark

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 12/2011
Text Mats Nihlen | Foto Anders Kristensson

För Kenth och Ann Fjellborg är långa hundspannsturer i Lapplands vildmark en del av vardagen – och ett omväxlande yrke. I hundgården utanför deras hus finns runt hundra draghundar, alaskan huskies som ursprungligen användes av indianer och inuiter.
– Vi säljer slädturer till svenska och utländska företag, berättar Kenth när han visar oss runt på kenneln, som ligger på en höjd vid älven med utsikt över Jukkasjärvi och Ishotellet.
Sedan 1995 driver paret Fjellborg Arctic Journeys. Tempot är högt. Sju arbetsdagar i veckan är mer regel än undantag. Jul- och nyårsveckorna är högsäsong.
– I resebranschen får vi jobba när andra är lediga, konstaterar Ann och berättar att de försörjer sig på fem månaders arbete.

För parets barn Klara, Elina och Amanda är hundarna alltid närvarande.
– Det är inte konstigare än om de vuxit upp på en hästgård, säger Kenth när han väljer ut de hundar som ska med på dagens tur.
När vi besöker familjen i den lilla byn Poikkijärvi är barnen nästan lika ivriga som hundarna att få komma i väg.
Jukkasjärvitrakten har länge varit ett centrum för hundspannsturer. I området bor nästan lika många slädhundar som
människor, 500–600. Ishotellet har betytt enormt mycket för den ökande turismen i området och allt fler försörjer sig på att anordna hundspannsturer.
– Men det fanns slädhundar här även innan Ishotellet byggdes, berättar Kenth. Det vidsträckta landskapet norr om Jukkasjärvi, med sin platta terräng mellan skogsområden och låga berg, är perfekt för hundspann.Något som vi verkligen får uppleva när vi följer med familjen på en slädhundstur i trakterna kring Jukkasjärvi. Vi tar oss ner för en brant backe och fortsätter ut på den snötäckta isen där hundarna sätter av i full fart. De enda ljuden som hörs är hundarnas flås och medarna som glider fram på snötäcket.

Vi befinner oss sexton mil norr om polcirkeln och snön ligger meterdjup när vi kommer in i snårskogen på andra sidan älven. Efter drygt en timme kommer vi fram till en rastplats i skogen och medan Kenth gör upp eld och kokar kaffe plockar Ann fram matsäcken: renkött och falukorv, som vi grillar över elden. Hundarna passar på att vila. När solen börjar gå ner och kylan kommer krypande är det dags att bryta upp.
– En sådan här dag är det fantastiskt att köra hundspann, säger Kenth när vi kommit tillbaka till hundgården och han selar av hundarna. Men när det är trettiofem minusgrader är det inte lika roligt. Vissa dagar är sämre än andra, som i alla jobb. På vintern är det bara ljust ett par timmar mitt på dagen, resten av tiden får vi ha pannlampor.
I varje ny valpkull väljer Kenth ut en valp som tränas till ledarhund.
– Vissa har naturlig fallenhet för att leda, andra inte, berättar han. Vår uppgift är att styra hundarna och hjälpa dem. Ett hundspann går aldrig fortare än den söligaste hunden.

Draghundarna kräver mycket kraftfoder, protein och fett. Matkontot är högt. Hundarna måste älska att arbeta i selen. Ett bra temperament, en bra päls och starka tassar är andra viktiga egenskaper.
– De gillar verkligen sitt jobb, säger Kenth. Hade de inte tyckt att det var roligt hade de aldrig dragit. Det går inte att tvinga dem.
Alla hundar har namn och Kenth och Ann har inga problem att känna igen de olika hundarna.
– En av de vanligaste frågorna jag får är hur jag kan komma ihåg namnen på hundarna, men det är inga problem, säger Kenth. Tänk på lärare som bara träffar sina elever en gång i veckan men ändå lär sig namnen. Jag träffar hundarna varje dag.
Paret Fjellborg arrangerar allt från korta dagsturer till flera dagar långa vildmarksturer med övernattning i naturen. Längs rutterna väntar rastplatser och uppvärmda stugor.
– Vi vill ge alla deltagare en äkta hundspannsupplevelse. Vår kortaste tur är minst tolv kilometer lång och tar ungefär en och en halv timme, berättar Kenth, som kört hundspann i över tjugo år.

22 år gammal lämnade han Lappland för Alaska. Där jobbade han två år på en tävlingskennel och började själv tävla, och det blev hans liv under många år även sedan han återvänt till Poikkijärvi.
Höjdpunkten i tävlingskarriären var legendariska Iditarod – en av världens tuffaste uthållighetstävlingar, en drygt 185 mil lång sträcka med hundsläde genom extrem vildmark i kyla, snöstormar och mörker.
Ann kommer från en liten by utanför Borås. Under flera år pendlade hon mellan Luleå och Poikkijärvi och hjälpte Kenth med hundarna, men 2001 flyttade hon för gott till Poikkijärvi och sedan dess har det mesta handlat om slädhundar.
När sommaren kommer är det dags för hundarna att få välbehövlig vila, men för Kenth och Ann är det fortfarande långt till semestern. Utrustningen och rastplatserna måste ses över liksom hundgårdarna.
Är det här det bästa jobbet?
– Tja, jag har aldrig arbetat med något annat, konstaterar Kenth med ett leende.

Sol. En perfekt dag för hundspann.

Fart. Det går fort när de ivriga hundarna sätter av över snön.

Paus. Hundarna vilar när familjen grillar.